Vänergaleasen Mina 2018

1876 byggdes hon på stranden till Fågelö gård på Torsö som fraktfartyg på Vänern samt till/från Vänern via Göta älv och Göta kanal. Ägaren var Johannes Paul och hon döptes efter hans fru Vilhelmina. Fartyget var bland de senast byggda av ca 100 vänergaleaser och fraktade allehanda laster, dock främst havre och ved. Skrovet var av furu (kravelltyp) och storleken anpassad efter dåtidens slussar. Riggen var av typ galeas med två höga master för att komma åt vinden ovanför trädtopparna sk ”lake rigg”. Besättningen var endast 4-6 man.

1914 utrustades Mina med en tändkulemotor.

1959 redaren Oscar Malmström i Göteborg tog Mina ur kommersiell drift.

En privatperson, Engvall, köpte fartyget och konverterade det till fritidsfartyg. Fartyget var mycket nära förlisning i en orkan utanför Falmouth i Engelska kanalen på 1970-talet.

I bankkrisen på 1990-talets början upphörde bostadsbyggandet i stort sett varför många byggarbetare gick arbetslösa. Götene kommun satsade då på att bygga Sigrid Storråda i Källby med sk ALU-jobbare. Resultatet blev så lyckat att Lidköpings Kommun uppdrog åt Vänermuseet att på liknande sätt renovera en vänerskuta.

1994 fann Vänermuseets Lars-Göran Nilsson den förfallna Mina förtöjd vid Skeppsholmen. Dåvarande ägaren Adamsson hade långt gångna planer på att sänka henne i Stockholms skärgård. När Vänermuseet bjöd 70 000 kr för henne fritt levererad till Trellevarvet på Kållandsö så blev det affär. Där vidtog utbyte/renovering av i stort sett allt ovanför vattenlinjen. Detta kunde ske med ALU-arbetare.

1996 uppdagades att Mina-renoveringen dragit med sig kostnader på ca 6 Mkr och att färdigställandet skulle kosta ytterligare lika mycket. En våldsam debatt flammade upp både i Kommunen och pressen om ”oansvarigt slöseri” mm.

1997 resulterade debatten i att nybildade föreningen Vänergaleasen Minas vänner med ordföranden Hans Reuterskiöld tog över fartyget och den fortsatta renoveringen. Kinnekullebon Carl Klingspor beställde och bekostade själv riggen, ca 70 tusen kronor, av en firma i Halland. Masterna är solida och av furu, 28 resp 26 m höga inkl toppstängerna. Ballasten är idag ca 25 ton järnvägsräls men borde vara ca 40 ton. Seglen levererades av Kinnevikens Segelmakeri i Lidköping och gjorde Mina till landets äldsta fungerande segelfartyg.