Sjukhuset 2017

Studiebesök 2017

Skaraborgs Sjukhus Lidköping, 19 april

Vi var 23 medlemmar som hittade till sjukhuset denna kulna aprildag. Vi hälsades välkomna av Carina Broman som började med att bjuda oss på fika och informera om sjukhuset:

Historik
Läkekonsten utvecklades snabbt under 17- och 1800-talen och landets första moderna sjukhus byggdes i Uppsala 1708. Mariestads sjukhus blev landets tredje och stod klart 1760. 1862 beslöt landstinget att ett riktigt lasarett borde byggas i Lidköping. Lämplig plats blev utmed Lidan och hösten 1866 invigdes lasarettet med plats för 44 patienter. Byggnaden var av trä och ansågs osedvanligt ful. Bemanningen var sex personer: läkare, syssloman (administration), sköterska, piga, dräng, predikant.

Genomsnittlig vårdtid var 101 dagar vilket blev väldigt dyrt då avgiften var hela 44 öre/dygn! Man visste till en början inget om bakterier så operationer utfördes med orengjorda händer, knivar och operationsområde. Operationerna var ofta lyckade men många patienter dog ändå av bakterieinfektioner. Bedövning var också okänt till en början så man fick ha ett antal starka män som höll fast patienten! Några år senare började man prova eter, lustgas och kloroform för sövning vilket förstås förenklade ingreppen avsevärt för både läkare och patient.

Den snabba utvecklingen av främst kirurgin och patienttrycket gjorde att lasarettet blev för litet redan på 1880-talet. Det gamla ersattes av tre betydligt modernare tegelbyggnader som invigdes av landshövdingen 1892. Man fick t.o.m. el indragen och plats för 90 sängar. Dessa hus finns fortfarande kvar.

1895 upptäcktes röntgenstrålningen och man förstod direkt att denna metod var användbar inom sjukvården och redan året efter fick Lidköping som första landsortssjukhus en röntgenapparat.

1973 flyttades ett antal funktioner till nyinvigda KSS i Skövde.

1996 klubbade regionen ett program för ökad centralisering till Skövde. Efter massiva protester i Lidköping backade politikerna men några år senare flyttades plötsligt stora delar av förlossningen.

2016 firade Skaraborgs Sjukhus Lidköping 150 år. Nu är upptagningsområdet de sex västra kommunerna i Skaraborg samt support till Göteborgsregionen. Sjukhuset har 5210 patientvistelser med medelvårdtiden 4 dagar. Personalen är 730 personer fördelade på:

  • Medicin: 290 st
  • Kirurgi: 82 st
  • Ortopedi: 61 st
  • Operation, IVA: 105 st
  • Gyn, barn: 40 st
  • Bild & funktion (röntgen): 35 st
  • Övrigt: 117 st

Specialiteter

  • Sjukhuset har länge prioriterat omhändertagandet av AT-läkarna (obligatorisk praktik) vilket resulterat i en hedrande femteplacering av landets sjukhus.
  • Mycket lyckat och förebild för många är det goda samarbetet man skapat med Primärvård och Lidköpings Kommun, den s.k. ”Mobila närvården”. Denna ger ökad trygghet för patienter med flera diagnoser och stort vårdbehov samt risken att falla mellan olika stolar.
  • Metoder och rutiner för ledprotesoperationer, framför allt höft och knä, har utvecklats på sjukhuset med ständigt bättre resultat som följd. Nu räknas sjukhuset till ett av världens bästa på området. Regionpolitikerna har fått upp ögonen för detta och vill få till en fördubbling av antalet 2013-18. Toppmoderna operationssalar som invigdes 2008 är en självklar förutsättning. Volymbegränsande är f.n. operationssköterskorna.

Ledplastikprocessen

Överläkare Hans Forsberg (HF) berättade med inlevelse och humor om sitt arbete att ”byta” knä- och höftleder. Då benen i kroppen liknar trä i konsistens blir jobbet att sätta i en ledprotes som ”precisionsträslöjd”, man sågar, borrar och slår med hammare. Enligt HF är ”oskuret” bäst, så före operation provas andra åtgärder som fysiska övningar, viktminskning, sjukgymnastik, smärtlindrande tabletter.
Vanligaste orsaken till knäledsprotes är artros som beror på förslitning av ledbrosket vilket ger smärta, stelhet och minskad rörlighet. Riskfaktorer är bl.a. ålder, övervikt, vissa arbeten, tidigare knäskada. Före operationen är det mycket viktigt att patienten är införstådd i processen, konvalescenstid (ca 2-3 mån), risker mm. Rökning är t.ex. inte tillåten 6 veckor före och efter operationen. Risken för infektion i operationsområdet är nu under 1%. För patienten har en informativ film tagits fram som finns här: http://www.medfilm.se/skas-lidkoping.

Ortopeden måste planera ingreppet noga på sin kammare med röntgenbilder före operation. Knäleden är svårast och kräver mm-precision förutom i de tre rumsdimensionerna även vridning (så att foten pekar svagt utåt när man står) och lutning. Eventuell hjul- eller kobenthet rättas till (i svårare fall måste man ta båda lederna med helst 4-6 månaders lucka).

Före operationen måste operatören klä sig i särskilda Goretex-kläder för att minimera antal partiklar i luften som kan bära bakterier. En blåfärgad handske innanför den vita operationshandsken indikerar tydligt ytterhandsken blivit skadad. Skyddsglasögon för att inte få in blod och partiklar från patienten i ögonen.
Operationssalen dukas med ett antal vagnar med steriliserade verktyg, bedövningsgel, bandagemateriel mm som behövs för aktuell operation. Patienten lokalbedövas normalt i ryggmärgskanalen (spinal anestesi) en av narkosläkare och får ofta hörlurar med musik för att dämpa såg- och borrljud. I vissa fall sövs patienten helt (narkos).

Själva operationen tar 90-120min och skall göras i ett jämt, lugnt tempo då man bara har ett försök. Bl.a. ersätts nederdelen av lårbenet och överdelen av skenbenet med standardiserade metalldelar som fixeras med bencement. En plastskiva fästs mod den undre metalldelen för att ersätta ledbrosket.

Ca 90% av patienterna blir idag nöjda med sin nya knäled. En ortopedläkare klarar 3 operationer/dag. Inga planerade operationer på kväll och helgdagar.
I framtiden kommer troligen individanpassade delar att ”skrivas ut” på en 3D-skrivare.

Operationssalarna

En sköterska bokar in operationer i ett modernt planeringssystem som på en storbildskärm överskådligt visar pågående och kommande operationer i de olika salarna i ett Gantt-schema.

Operationssalarna upprustades 2008 med den senaste tekniken t.ex. fokuserbara LED-lampor med valbar färgtemperatur. Dessa ger nästan ingen värme och därför fås stabilare temperatur i salen, normalt 22ºC. En skena i taket gör att tyngre apparater som behövs tillfälligt kan dras fram t.ex. röntgenapparat. Inga värmeradiatorer då tilluften rengörs, förvärms till önskad temp och sprutas in i taket och trycks ut i hörnen vid golvet. Systemet ger visst övertryck i salen för att inte få in partiklar utifrån.

Västfastigheters Mattias Lundkvist visade ventilationssystemet (från bl.a. Swegon i Kvänum) med värmeväxlarna, filtren, fläktar mm som är placerade på våningen ovanför operationssalarna. Vid elavbrott går UPS-enheter in i ca en minut och därefter dieselaggregat. Man har sparmål på elenergin från Regionen varför man t.ex. i Skövde har byggt en solcellsanläggning.

Bild & funktion (röntgen)

Överläkare Olof Söderman från Lysekil visade sin avdelning som till stor del bygger på den tyske fysikern Wilhelm Röntgens upptäckt 1895 av X-strålen sedermera röntgenstrålen. Han belönades med Nobelpriset i fysik 1901 för upptäckten. Strålarna kan som bekant mer eller mindre tränga igenom många material och detekteras med en fotofilm. Bilden blir allt ljusare ju högre densitet i materialet; ben blir t.ex. ljusare än mjukdelar. Nuförtiden är filmen ersatt med en elektronisk detektor (liknande den i digitalkameror) så bilden visas nästan direkt på en datorskärm. En vanlig slätröntgen av t.ex. lungor ger idag endast dosen 0,2 mSv (milli Sievert). Röntgenstrålar är elektromagnetisk strålning med våglängder mellan UV-ljus och gammastrålar med våglängd kring 1nm.

Datortomografen (DT eller CT) bygger på vanlig röntgen men källan och detektorn roteras (elektroniskt) runt objektet med 2Hz. I varje varv tas 64 bilder a 512 x 512 pixlar. Objektet matas långsamt igenom röntgendelen och på detta sätt fås ett stort antal skivor av kroppen. I mottagande dator sammanställs alla bilderna till en 3D-bild. Metoden ger idag för helkroppsundersökning dosen 12mSv och en genomsnittsundersökning ca 4 mSv. Röntgenintensiteten är en kompromiss mellan bildkvalitet och stråldos i kroppen. Avancerad bildbehandling i datorn gör att intensiteten och därmed stråldosen kan hållas nere. Britten Hounsfield utvecklade den första maskinen delvis finansierad av Beatles/EMI och fick för denna s.k. EMI-scanner Nobels medicinpris 1979. Kontrastmedel med Jod injiceras normalt för att tydligt se blodkärlen.

Ultraljudundersökningar görs även på avdelningen och är en metod att se in i kroppen främst för ytliga undersökningar som testiklar, hjärtat, ytliga tumörer och foster. Bygger på samma metod som ekolod i båtar d.v.s. korta ljud pulser med 3-18MHz sänds in i kroppen och reflekteras vid densitetsförändringar. Detektorn sitter i samma enhet och mäter tiden och styrkan i den återkommande pulsen. Metoden ger viss uppvärmning i vävnaderna men är annars såvitt känt utan biverkningar.

Det senaste tillskottet att se in i kroppen är magnetisk resonanstomografi (MRT, MRI eller MR). Tekniken utvecklades i början på 1970-talet av Lauterbur/Mansfield och de fick för detta Nobel priset i medicin 2003. Metoden bygger på att väteatomkärnor (protoner) är svagt magnetiska. Med ett kraftigt magnetfält (ca 1,5 Tesla skapas av den stora runda elektromagneten som omger patienten) kan de alla vändas åt samma håll i kroppen. Sedan utsätts protonerna för radiovågor som får kärnorna att vridas ur läget (spolarna som skapar dessa radiopulser ger det kraftiga ljudet).

När radiopulsen stängs av återgår protonerna till ursprungsläget och sänder då en svag radiosignal som kan detekteras. I datorn kan då en bild skapas och som i datortomografen byggs en 3D-bild upp. Sjukvården började få användbara kameror på 1980-talet. Lidköping fick av ekonomiska skäl först 2008 sin första MRT-kamera som till det yttre liknar datortomografen d.v.s. kroppen ligger på en rörlig bädd som långsamt matas igenom en tunnel med kamera enheten. En helkroppsscanning tar ca 45 min under vilken patienten skall ligga helt stilla. Metallföremål, pacemaker etc. är inte tillåtet. I Lidköpings Sjukhus byggde man en egen byggnad 2008 för bästa resultat och minimal störning av annan utrustning i närheten. MRT har inga kända biverkningar varför metoden föredras framför DT.

I ett mörkrum med dataprojektorer kan man enskilt eller i grupp analysera bilderna i detalj. Detta är en trång sektor varför man ibland lejer ut analysen på externa företag t.ex. en svensk firma som har ett antal läkare i Sydney som kan analysera bilder medan vi sover. Utlåtande och journaler görs numera med tal (mikrofon kopplad till en dator med röstigenkänning).

Arkivering av komprimerade bilder görs i Regionens s.k. BFR-databas på Hisingen.

Efter detta mycket intressanta och givande besök avtackades guiderna och vi skildes åt med en ännu positivare bild av vårt sjukhus.

Comments are closed.